Om bibel, barn och pedagogik

Month: August 2024

Jesus till barnen – barn- & familjeverksamhet integrerad i helheten

Denna artikel har tidigare publicerats i Teologi & Ledarskap nummer 4 2023.

Forskning har visat att föräldrarna och hemmet spelar en avgörande roll för om barn får en kristen tro som håller genom hela livet. Det finns också studier som visar att relationer mellan olika generationer är viktiga för att unga ska stanna kvar i lärjungaskap.[1] I den här artikeln ska jag lyfta några olika skäl till varför vi i våra församlingar bör integrera det vi gör för barn och familjer i hela församlingens verksamhet, samt några olika tips på hur man kan göra det.

I Efesierbrevets tre första kapitel talar Paulus om den nedrivna skiljemuren som gör att nåden gäller alla folk. I de tre sista kapitlen talar han om vad detta innebär i praktiken för de kristna i församlingen i Efesos. Mittemellan dessa två delar böjer Paulus sina knän och brister ut i bön:

Därför böjer jag mina knän inför Fadern, han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen. (Ef 4:14-21)

Paulus pekar på att Gud är värd alla ära genom Jesus i församlingen och genom alla generationer. Brevet riktar sig till män, kvinnor, barn, tjänare och herrar och Paulus förväntar sig att de alla lyssnar när det läses upp. Kristna är kallade att leva i en församling med många generationer (Ef 5:22, 25, 6:1, 4, 5, 9).

I våra församlingar idag ser vi ofta många generationer – barn, ungdomar och vuxna – men alltför ofta lever varje generation sitt eget liv utan kontakt med äldre eller yngre. Syftet med församlingen är att alla ska få lära känna Kristus mer och ära den treenige guden. Detta gäller alla generationer och jag tror att en nyckel till hur vi kan integrera barn- och familjeverksamheten i övrigt församlingsliv ligger i detta: Uppdraget är detsamma för alla åldrar.

Samma uppdrag för alla åldrar
När vi följer Jesus i evangelierna kan vi se att han möter och utmanar människor i fem olika faser.[2] Det första Jesus kallar en människa att göra är ”Kom och se!” (Joh 1:39, 46) Därefter utmanar han till att omvända sig och tro (Joh 6:29, 9:35-38) och när man gjort det säger Jesus ”Följ mig!” (Joh 1:43) Jesus nöjer sig inte med att få en mängd följare – han tränar sina följare till att själva bli människofiskare (Matt 4:19) och till slut säger han att de är redo och sänder iväg lärjungar för att nå nya människor (Joh 20:21). I församlingen är vårt uppdrag detsamma. Vi ska kalla, forma och sända lärjungar. Detta gäller oavsett vilken ålder det är på lärjungarna. I alla åldrar finns det människor i alla fem faserna och vi behöver skapa en gemenskap där var och en, oavsett fas och ålder, får växa vidare. Församlingsledare behöver inte tänka ut något nytt för att kunna integrera barn och familjer i församlingens helhet utan ska se på var och en i varje ålder som en lärjunge på resa i sin relation med Gud. Vi är lika därför att alla är på en lärjungaresa.

Alla generationer behövs för att vi är olika
Samtidigt är vi också olika. Olika åldrar befinner sig i olika utvecklingsfaser och livssituationer. I det gemensamma uppdraget behöver vi därför också se att vi har olika behov. Därför kan vi behöva barngrupper för olika åldrar, ungdomsgrupper och föräldrasamlingar. I Paulus bön i Efesierbrevet 3 ber han att alla ska ”fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek” (Ef 3:18). Det kan vi göra bland annat genom undervisning. För att alla ska förstå behöver vi ibland dela in oss i olika åldersgrupper, inte för att vissa ämnen passar bättre för barn eller vuxna, utan för att vi behöver kommunicera budskapet på lite olika sätt till olika åldrar.

Olikheterna mellan generationerna gör också att vi behöver varandra. Vi får olika gåvor från Gud. Vissa gåvor är tillfälliga och hänger samman med vilken ålder vi är i. En tonåring kan ha outsinlig energi, en mamma kan ha ett öga för hur alla mår och en pensionär kan ha livsvisdom att dela med sig av. Paulus liknar församlingen vid en kropp där vi inte kan klara oss utan någon kroppsdel (1 Kor 12:12-26). Jesus talar om att de som gör Guds vilja är han bror, syster och mor (Mark 3:34-35). I församlingen ska relationer få odlas som är lika nära som en mor sin son och en bror sin syster. Om vi inte lära känna varandra över generationsgränserna blir församlingen som en familj där ingen pratar med varandra, eller som en sprattelgubbe där alla kroppsdelar ligger utspridda utan liv.

För att barn ska stanna kvar i tron behöver det finnas med flera olika dimensioner av tron. De behöver gemenskap med andra, de behöver få erfara Gud och de behöver få samtala och jobba med med den kristna trons innehåll.[3] När vi integrerar barn och familjer i hela kyrkans verksamhet blir gemenskapen, gudserfarenheter och undervisningen knuten till fler än bara jämnåriga. Det gör att när barnen växer upp, flyttar och letar efter en ny församling står och faller inte tron med att man ska hitta sina likar i ålder. Det gör också att i församlingar där barn inte har några jämnåriga blir det inte en avgörande faktor för om kyrkan är relevant eller inte. Barnet har vänner i andra generationer.

Föräldrarnas roll i trosförmedlingen
Innan Israels folk ska gå in i det förlovade landet ger Mose dem i uppdrag att komma ihåg allt Gud har gjort och att ge det vidare till sina barn (5 Mos 6:4-9). Fokus ligger på föräldrarnas ansvar. Som jag nämnde tidigare visar forskning att det som sker i hemmet har en avgörande roll för om barnen stannar kvar i den kristna tron. I våra församlingar behöver vi därför stötta och utrusta föräldrarna för i deras uppgift. Församling är inte viktigast för barnens tro, det är föräldrarna. Bibeln säger det, forskningen visar det. Församlingen kan inte hjälpa föräldrarna om inte barn och familjer är inlemmade i helheten i församlingen. Om församlingen lägger fokus på att föräldrarna ska få växa som lärjungar, få nycklar för hur de kan dela tron med sina barn och få hjälp i hur de kan relatera till vår samtid, når vi barnen också.

Hemmet är idag nedtonat i svensk kultur. Inte när det gäller inredning och den yttre fernissan, men när det gäller hemmet som hjärta i gemenskap, fostran och växtplats. Rachel Turner gjorde denna upptäckt och säger: ”Jag insåg att kyrkan inte kunde vara den centrala punkten för barn och ungdomars väg in i lärjungaskapet, därför att den uppgiften var hemmet mest lämpat för genom sin ställning i deras liv.”[4] För att integrera barn och familj i församlingen behöver vi tala om hemmen som en central plats för församlingens tillväxt, för olika åldrar, för mission och lärjungaskap.

Hur gör vi?
Allt detta kan låta bra, men hur gör man i praktiken? Vilka steg kan din församling ta för att integrera barn och familj mer i helheten? Två tips från Rachel Turner på hur vi kan lära känna varandra mer i olika åldrar är att lyssna och att leka.[5] I Roseniuskyrkan har vi på sistone provat att lägga in en intervju i våra gudstjänster.[6] Ett barn intervjuar en vuxen eller tvärtom. Det är tre frågor: Vad heter du? När hörde du först talas om Jesus? Vad gör du vid den här tiden imorgon? Detta gör att vi får komma lite närmare en församlingsmedlem – i hans eller hennes gudsrelation och hur det relaterar till vardagen. På våra församlingsläger brukar vi leka. De sista åren har ungdomsgruppen hållit i lekarna och alla åldrar är med. Vilken rikedom det är att se tvååringen, 40-åringen och 65-åringen samarbeta i lag!

För att barn ska känna sig som en del av hela församlingen tror jag det är viktigt att de har ledare i många olika åldrar. En medelålders mamma kan känna att hon är tråkig som ledare jämfört med den coola 20-åringen, eller en pensionär kan känna sig för trött för att vara ledare. I alla åldrar finns samtidigt styrkor med att vara ledare i just den åldern. Ledare från olika generationer skapar en trygghet i barnverksamheten, samtidigt som det skapar relationer för en starkare gemenskap i hela församlingen.

Ett sätt att lyfta hemmen är att underlätta för församlingsmedlemmar att bjuda hem någon som de kanske inte brukar träffa utanför kyrkan. I Roseniuskyrkan har vi ibland en middagskarusell – alla som vill skriver upp sig på att bli hembjuden eller på att bjuda hem och sedan matchas människor ihop. Det blir blandade generationer, blandade intressen och en stor rikedom! Hemgrupper där både barnfamiljer, unga vuxna och pensionärer är med i samma grupp är ett annat sätt att lyfta hemmet och gemenskap mellan olika generationer.

Om församlingen tycker det är viktigt att integrera barn och familjer i helheten måste detta förkunnas av kyrkans ledarskap. Församlingsledarna behöver tala om de här frågorna med varandra och med hela församlingen. Församlingsledarna behöver lyssna till och vara involverad i samtal med barnledare och föräldrar. Söndagens gudstjänst är höjdpunkten för den kristna gemenskapen. Vi behöver jobba mot att gudstjänsterna är för alla. Dels handlar det om att underlätta för familjer att komma dit. Dels handlar det om att låta innehållet bli en helhet. Det går att göra även om vi delar upp oss en stund under gudstjänsten. I Roseniuskyrkan har vi ett moment i gudstjänsten innan barnen går ner som går under namnet ”barnens stund”, men det är egentligen fel namn. Det är allas stund. Allt som sker i gudstjänsten är för alla, och just i den här stunden får alla ta del av skattkistans ledtråd till vad barnens ska ha för undervisning. Alla får sjunga månadens sång, göra rörelser och tillbe. Denna stund är inte isolerad från resten av gudstjänsten. Ett exempel på det var när vår pastor Martin Helgesson i beredelsordet innan syndabekännelsen använde formuleringen ”Glöm inte bort det som är viktigt”. Strax efter skulle barnen öppna skattkistan och jag introducera månadens sång. Jag sa ”Hörde ni vad Martin sa nyss, att vi inte ska glömma bort det som är viktigt? Det ska vi sjunga nu!” och så sjöng vi sången med samma titel.[7] Medvetet eller inte så blev Martins formulering en bild för hur barnverksamheten blir integrerad i helheten – gudstjänsten var en helhet för alla åldrar!

Alla människor är lika – vi behöver får höra Jesus säga ”Kom och se!” och sedan början formas som lärjungar. I en församling där alla åldrar är integrerade med varandra får vi aldrig tappa bort missionen – Jesus har kallat oss att nå ut till fler och när vi ser att vi har det uppdraget tillsammans kan vi nå ut till nya mer, tack vare våra olikheter! Så får alla växa i kunskap om vår herre Jesus Kristus och vi kan stämma in i Paulus ord:

Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen. (Ef 3:20-21)

Noter

[1] Mark, Olwyn, Passing on Faith (Theos 2016); Brandt, Olof, Här för att stanna, (Bibeln idag 2020).

[2] Patty, Dave, Walk 2|6 (Josiah Venture 2014).

[3] Birkedal, Erling, Noen ganger tror jeg på Gud, men? En undersøkelse av gudstro og erfaring med religiøs praksis i tidlig ungdomsalder (Vigmostad & Bjørke AS 2001).

[4] Turner, Rachel, Det krävs en kyrka för att fostra en förälder (Libris 2023).

[5] Turner, s 149.

[6] Vi har fått tips av andra församlingar som gjort något liknande.

[7] Nilsson, Sofia, Glöm inte bort det som är viktigt (ELM Syd, Primkören Väst 2018).

En rimlig uppståndelse

Denna artikel har tidigare publicerats i tidningen Insidan mars 2023.

Uppståndelsen är avgörande för vår tro och det kan vara bra att fundera på hur vi kan förklara den. Är det möjligt att uppstå från de döda? Vad finns det för argument för och emot att Jesus uppstod?

Kristen tro är historisk. Gud har gjort saker vid särskilda tidpunkter, på särskilda platser med särskilda människor. Det finns en händelse i historien som påverkar allt annat i vår kristna tro: Jesus uppståndelse. Paulus kan inte bli mer tydlig när han skriver: Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös. [1] Alltså, om Jesus inte varit död och sedan blivit levande igen med en fysisk kropp, då kan vi lika gärna lägga ner vår kristna tro. Vi kan stänga våra kyrkor, lägga ner alla ungdomsgrupper och sluta åka på läger.

Är uppståndelse en möjlighet?
Att tro att döda kan bli levande igen eller inte handlar om vilken grund du utgår från. Om en god, allsmäktig, personlig, skapande Gud finns är uppståndelse möjligt. Om Gud inte finns, utan allt består av materia och naturlagar, då är uppståndelse inte möjligt. Om du själv inte tror på Gud, eller om du pratar med någon som inte gör det, tänk så här: “Om det finns en Gud – jag vet att du inte tror det utan menar att det är bevisat att han inte finns, men tänk dig en värld där det finns en Gud – skulle uppståndelse vara en möjlighet?” Svaret är ja.

Dog Jesus på riktigt?
Det finns de som påstår att Jesus aldrig dog. De flesta inom islam menar att Jesus togs upp till himlen innan korsfästelsen och att det var en annan person som korsfästes, kanske en tvillingbror. Nya testamentet och andra texter från samma tid som nämner Jesus, ger inga bevis för detta. Petrus, som följde efter Jesus till översteprästens gård, såg att det var Jesus. [2] Johannes och Jesus mamma som stod nedanför korset såg att det var Jesus. [3] Josef från Arimatea och Nikodemos som begravde Jesus såg att det var han. [4]

En smal inriktning inom islam menar att Jesus var skendöd och därför kunde lämna graven själv. Detta är svårt att argumentera för utifrån hur en romersk korsfästelse gick till. Det var inte möjligt att överleva, inte med tanke på den tortyr Jesus utsattes för och hur korsfästelsen gick till. [5]

Minsta gemensamma fakta
I matten har du säkert räknat med minsta gemensamma nämnare. Går det att komma överens om vilka fakta som är minsta gemensamma nämnare kring uppståndelsen? Dr. Gary Habermas och professor Mika Licona har sammanställt studier från de mest ansedda historieforskarna i världen och då har de sett ett antal fakta som i stort sett alla är överens om. I minsta gemensamma nämnaren ingår:

  • Jesus dog på ett kors och blev begravd.
  • Jesus grav var tom och ingen kunde visa upp hans kropp.
  • Jesus lärjungar menade att de såg Jesus levande igen.
  • Jesus lärjungar blev förvandlade som en följd av sina påstådda observationer av uppståndelsen. [6]

Världens största konspirationsteori… eller?
Vi har redan tagit upp invändningar mot att Jesus var död. Om vi funderar på graven – var den tom på söndag morgon? Kvinnorna kanske gick till fel grav? Det är inte troligt eftersom de var med vid gravläggningen och det hade varit lätt att rätta till misstaget och gå till rätt grav och visa upp kroppen. [7] Kroppen kanske blev bortrövad? Knappast, eftersom romerska soldater vaktade graven. [8] Lärjungarna var livrädda och hade inget motiv för att stjäla kroppen. De hade själva inte förstått vad Jesus pratade om när han sa att han skulle uppstå. [9] Låt oss ändå tänka att Jesus kropp på något sätt gömts undan. Lärjungarna kanske hittade på att Jesus levde igen och att de sett honom? Deras övergång från att vara livrädda och tysta till att modigt predika om Jesus kanske är den mest lyckade konspirationsteorin genom alla tider?

För att en lögn ska hålla behöver man vara få som konspirerar, men Paulus säger att det var minst 500 personer som såg Jesus. [10] Man behöver dessutom ha mycket bra kommunikation, men det fanns inte snapchat i Romarriket. Det ska ha gått en kort tid, men idag har det gått 2000 år och teorin håller fortfarande. De inblandade behöver ha nära vänskap, men både Paulus och Petrus och Barnabas var oense ibland. Slutligen behöver de som konspirerar ha liten press på sig, men lärjungarna blev förbjudna att tala om Jesus, de arresterades, torterades och dödades. Hur långt är du villig att gå för en lögn? Lärjungarna uppnådde varken makt, ära eller rikedom genom att påstå att Jesus uppstått. Ändå höll de fast vid det.

Lärjungarna kanske hallucinerade att de såg Jesus levande? Masshallucinationer finns inte och vi får samma problem som med att de skulle ha ljugit. Lärjungarna var verkligen förvandlade och villiga att gå i döden för övertygelsen att Jesus uppstått.

Vad säger historien?
Låt oss ta en sista invändning: Är inte allt tal om uppståndelse bara en legend som uppstått långt efter att Jesus levde? Problemet med den tanken är att evangelierna har hög historisk trovärdighet. Evangelierna skrevs tidigt och bekräftas av arkeologin. Texterna har inte förändrats över tid och de som skrev vann ingenting på att ljuga. [11]

Vad ska vi göra med de historiska fakta vi har kring uppståndelsen? Historieforskare har olika lösningar. Vi behöver söka ett svar som förklarar så många fakta som möjligt. Vi behöver också söka ett svar som förklarar dessa fakta på ett så bra sätt som möjligt. Till sist behöver det vara en rimlig förklaring.

Kom nu ihåg att uppståndelse är möjligt om Gud finns. En del forskare menar att Gud inte finns och för dem kan uppståndelsen aldrig bli ett möjligt svar på de fakta Habermas och Licona listar. De har stängt dörren för det svaret. Men om Gud finns är uppståndelsen möjlig och dessutom den lösning som förklarar alla fakta och förklarar dem på ett bra sätt. Uppståndelsen är också en högst rimlig förklaring. Därför kan Paulus fortsatt säga ”Men nu har Kristus uppstått från de döda” [12] och på samma sätt kan du och jag på påskdagen trovärdigt stämma in i kyrkans ”Kristus är uppstånden!”, ”Ja, han är sannerligen uppstånden!”

Noter

[1] Gary Habermas och Mike Licona, The Case for the Resurrection of Jesus, Grand Rapids, MI: Kregel, 2004 i: J. Warner Wallace, Cold-Case Christianity A Homicide Detective Investigates the Claims of the Gospels, David C Cook, Colorado Springs, 2013.
[2] 1 Kor 15:14
[3] Joh 18:15
[4] Joh 19:26
[5] Joh 19:38-42
[6] Läs mer i J. Warner Wallace, Cold-Case Christianity A Homicide Detective Investigates the Claims of the Gospels, David C Cook, Colorado Springs, 2013, s 45.
[7] Matt 27:65-66
[8] Joh 20:19, Luk 18:33-34
[9] Luk 23:55
[10] 1 Kor 15:6
[11] Läs gärna artikeln “Evangelierna – trovärdiga eller påhittade?” i Insidan från september 2016 på insidan.net. http://www.insidan.net/undervisning/evangelierna-trovardiga-eller-pahittade/
[12] 1 Kor 15:20

Bibelläsning i familjen – hur får man till den?

Denna artikel har tidigare publicerats i Till Liv januari 2022.

”Mamma, bibel!” Det är en nåd att få höra sonens ord vid frukosten. Under vanliga vardagsmornar läser vi några sidor ur en barnbibel. När jag för några år sedan i paketkalendern hängde upp en bibel jag hittat på loppmarknad till sonen, kunde jag inte ana att det skulle leda till en bibelläsningsrutin. Vi har hunnit läsa många olika barnbiblar, vi har jämfört och pratat om dem med varandra och har kommit fram till vilka som är våra favoriter.

Här följer några reflektioner, som jag har hämtat från familjens erfarenhet av bibelläsning. Vi föräldrar lägger lätt förväntningar på oss om hur det borde vara när vi läser Bibeln tillsammans med barnen, hur mycket vi borde läsa, vilken bibel vi borde välja och hur andaktsfullt det borde vara. Det första jag vill understryka är att läsa på det sättet som faktiskt blir av. Någon bibelläsning är bättre än ingen bibelläsning. Jag hade ingen tanke på att skapa en ny rutin när sonen öppnade sitt paket, men där och då skapades en rutin som sedan har varit lätt att hålla fast vid.

För det andra vill jag nämna hur viktigt det är att barnen ser att föräldern läser Bibeln för egen del. När de ser att Bibeln är viktig för oss kommer det att påverka dem. Läs därför också i en “fysisk bibel” och inte bara i en app. Låt Bibeln ligga framme på köksbordet. Dela med dig till barnen när du läst något som berört dig.

Slutligen vill jag uppmuntra er att läsa Bibeln med nyfikenhet och med inställningen att både barn och vuxna kommer till Ordet för att lära känna Gud bättre och försöka förstå vad just den här texten har med oss att göra. Vi föräldrar vill gärna lära våra barn saker – vilket vi ska göra – men vi ska också komma ihåg att både föräldrar och barn är lärjungar som får mötas omkring Ordet.

Utifrån de grundtankarna vill jag också ge några konkreta tips:

  • Läs både den “riktiga” Bibeln och barnbiblar tillsammans, redan från att barnen är små. De behöver förstå att en barnbibel alltid är en tolkning och ett urval av berättelser från Bibeln. De behöver höra formuleringarna i den riktiga Bibeln, få lära sig hitta i den, och så vidare.
  • Läs många olika barnbiblar. Alla har sina styrkor och svagheter. På barnpedagogen.se har jag recenserat några olika barnbiblar och även skrivit om vad man kan tänka på när man väljer barnbibel.
  • Försöka hitta en rutin med en bestämd tid varje dag, eller en bestämd dag i veckan som ni samlas hela familjen och läser. Allt som blir rutin är lättare att hålla fast vid.
  • Variera upplägget på bibelläsning och andakt. Läs enstaka verser en period. Läs igenom en hel bibelbok under en period. Gå igenom en bibelbok per andakt och säg något kort vad den handlar om. Följ en bibelläsningsplan och bestäm ett gemensamt mål och vad ni gör när ni nått det målet.
  • Sjung sånger som baserar sig på bibelverser. Fram med 70-talets bibelvisor, Bengt Johanssons album eller SKATTENs minnesverssånger.
  • Ha bibelstudium tillsammans, gärna med en hemgrupp i blandade åldrar. Ta hjälp av material som Hemmakyrka eller något av Bibeln idags interaktiva bibelstudiematerial (som frågespelet Ingångar, Upptäckartärningar eller Bibellinjen).
  • Ta hjälp av digitala verktyg som Bibelappen för barn eller appen 10:14.
  • Uppmuntra barnen till egen bibelläsning. På Jesus till barnens youtubekanal finns det kortfilmer om bibelläsning för barn och i familjen.
  • Glöm inte bort att be Gud vara med i läsningen.

Andaktsrutinen kan behöva förändras någon gång per år – alltefter barnens utveckling och behov, så prova något nu och var inte rädd för att förändra. Någon bibelläsning är bättre än ingen bibelläsning.

Osakligt och ensidigt

Under 2022 släppte Claphaminstitutet rapporten “Osakligt och ensidigt – En granskning av hur kristendomen framställs i den svenska skolans läroböcker”. I rapporten undersöker jag läroböcker i religion för mellanstadiet, Per Ewert undersöker högstadiets religionsläroböcker och Christer Andersson undersöker läromedel i naturvetenskapliga ämnen för gymnasiet. Vi jämför läromedlen med läroplanens skrivningar om att undervisningen ska vara saklig och allsidig och som titeln på rapporten antyder kom vi fram till att läromedlen inte alltid når upp till detta.

Rapporten finns att läsa digitalt på Claphaminstitutets hemsida. Där finns också flera andra intressanta rapporter.

Tidningen Dagen skrev en artikel om rapporten och den kan du läsa här.

© 2024 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑