Barnpedagogen

Om bibel, barn och pedagogik

Sida 3 av 15

Boktips – Advent Junior

Advent Junior av Karen Collum och Nathan Brown, illustrationer av Shane Winfield, översättning av Birgitta Kip, Skandinaviska Bokförlaget, 2022, 100 s.

Adventistsamfundet har en fin tradition av att varje år göra en adventskalender för barn och familjer. Ibland har det varit filmer, ibland böcker och varje år finns en digital kalender på kalenderiadvent.se. I år består kalendern av boken ”Advent Junior” som är uppbyggd som en andaktsbok där man i familjen läser en andakt varje dag under hela december. Ja, verkligen hela december ändå fram till nyårsafton. Jag uppskattar detta och att läsaren får stanna kvar i julen och betydelsen av att Gud blev människan även i mellandagarna.

Varje avsnitt börjar med en fråga som familjen kan diskutera och som leder in till dagens tema. Sedan följer en till två verser ur Bibeln och en text om dessa verser som man läser högt tillsammans. Temat i varje avsnittet följer inte kronologin i evangeliernas texter om Jesu födelse, utan tar upp nyckelbegrepp som Goda nyheter, Var inte rädd, Förundran och Främlingar. Efter texten kommer en fråga man kan fundera på tillsammans och sedan en uppgift man kan göra. Ibland hänvisas man till hemsidan kalenderiadvent.se och vad som gömmer sig bakom luckan där. I skrivande stund är inte luckorna öppna, så jag kan inte uttala mig om dem, men uppgifterna i boken är enkla och skapar julkänsla.

Andakterna är väl genomarbetade och teologiskt sunda. Vissa andakter överlappar varandra, men i varje finns ett fokus på ett visst begrepp eller område och jag tycker att boken ger en god helhet av inkarnationen och evangeliet. Andakterna tar inte så lång tid att genomföra och passar utmärkt vid frukost eller middag. Även om boken kanske främst riktar sig mot familjer med barn i 7-12-årsåldern tycker jag att både yngre och äldre barn kan få ut mycket av den, särskilt tillsammans med syskon och föräldrar. Den sista uppgiften behöver man inte göra samtidigt som man har andakten.

Boken har en stor styrka i de sista andakterna. Efter juldagens glädje över Jesus födelse kommer andakter om Jesus undervisning, korset, uppståndelsen, väntan och hopp. Att Gud blev människa för att ge sitt liv för oss är tydligt och den tid vi nu lever i som lärjungar förklaras väl.

Jag vill uppmuntra er att ta tid i december till att undersöka allt som hände kring Jesus födelse och varför. Varför inte göra det med ”Advent Junior”?

Boktips – Noël

Noël av Elisabeth Marie Andersson, illustrationer av Julia Wingård, Pärlan förlag, 2022, 207 s.

Boken ”Noël” tar oss med till 1890-talets Paris där den annalkande julen klär staden i ett stämningsfullt skimmer. Där bor det rika ensambarnet Noël som har allt och tre föräldralösa syskon som förlorat allt. Noël längtar över allt annat efter en lillasyster. Hon lyckas inte leva upp till förväntningarna på hur en fin flicka ska uppföra sig och kan minst av allt spela fiol. Men det kan Retti, ett av de föräldralösa syskonen. Hon spelar fiol på Paris gator och mellan henne och Noël uppstår efterhand en oväntad vänskap, som ska visa sig inte är så oförklarlig egentligen.

Författaren Elisabeth Marie Andersson använder skickligt de typiska grundinslagen av ensamt (olydigt) barn, föräldralösa barn, jultid, snöstorm och sjukdom för att väva ihop en vacker berättelse där okända livshistorier fördjupar kärleken och vidgar perspektiven. Jag har själv aldrig varit i Paris, men får en känsla av att förflyttas dit och drygt 100 år bakåt i tiden när jag redan på första sidan får läsa om Eiffeltornets invigning. Alla personer har franskklingande namn och franska fraser används i dialogerna. Ibland kan jag uppleva att berättelsen inte stannar kvar i rätt tid och rum. Paris upplevs mindre än jag föreställer mig att det var. När Noëls gudsrelation beskrivs blir jag fundersam på hur kyrkoliv och den personliga gudsrelationen såg ut på den tiden i Paris. Den katolska prägeln är inte så tydlig, och rätt vad det är ber Noël bönen ”Gud som haver” som visserligen är gammal, men en svensk bön.

Boken passar främst för 9-12 år och är med sina 18 kapitel en lagom bladvändare att mysa till i adventstid eller under jullovet. Här och där i boken finns Julia Wingårds svartvita illustrationer som förstärker karaktärernas relationer till varandra. Jag uppskattar det djup som inte bara Noël och Retti får, utan även deras övriga släktingar. Det är en berättelse där livet inte är enkelt, men där hjärtan kan mjukna och där Guds omsorg är verklig.

Ett misstag att tona ner betydelsen av bibelkunskap för barn

Detta är en replik på ett debattinlägg och har tidigare publicerats i tidningen Dagen.

Hur kan ledare få en större pedagogisk fingertoppskänsla för hur man berättar och samtalar om Bibeln och evangeliet tillsammans med barnen? skriver Sofia Ödman. (Foto: Annie Spratt, Privat)

Söndagsskolan har inte spelat ut sin roll understryker Gustaf Nyström i en debattartikel i Dagen. Detta efter att Dagen gjort ett dokument med rubriken Har söndagsskolan spelat ut sin roll? Är det innehållet i dokumentet eller den triggande rubriken som Nyström reagerar på? Ingenting i artikeln säger nämligen att söndagsskolan inte längre är viktig.

Både Nyström och jag arbetar inom kyrkliga barn- och ungdomsorganisationer där söndagsskola är ett av kärnuppdragen. Både Pingst ung och ELM Syd är med i det ekumeniska nätverket Jesus till barnen där vi på ett berikande sätt får diskutera och brottas med frågorna kring hur vi ger Jesus vidare till barnen.

Jag är tacksam att Nyström lyfter frågan om söndagsskolans existens och innehåll och håller med honom i mycket, men hoppas också kunna ge ytterligare reflektioner. När vi människor ifrågasätts i hjärtefrågor reagerar vi. Första reaktionen är ofta att försvara eller fly, men utmaningen är att gå vidare till reflektion, att ta till sig kritik, utvärdera och omforma.

Å ena sidan uppfattar jag Nyströms artikel som en försvarsreaktion för att stå upp för alla kämpande söndagsskolledare, å andra sidan försöker han reflektera över vad som behöver förändras i söndagsskolan. I den reflektionen tror jag han missar målet.

Precis som Nyström skriver är söndagsskolan inte tillräcklig – kyrkan måste stötta hemmen så att de kan ge tron vidare till sina barn. Detta är ett centralt perspektiv som jag tyckte saknades i Dagens dokument. Om söndagsskolans roll och räckvidd förändrats, vad behöver vi då göra i stället? Kyrkan behöver hjälpa föräldrarna att prata tro i hemmet, så att vi går från att hemmen kompletterar kyrkan till att kyrkan kompletterar hemmen.

Som församlingar måste vi hjälpa föräldrar att växa i lärjungaskap, hjälpa dem i hur de kan prata om tron med sina barn och ge dem resurser för vad de kan prata om. Här har Pingst ung föregått med ett gott exempel i sitt Sida vid Sida-projekt. Också i nätverket Jesus till barnen jobbar vi ständigt med frågor kring hur både kyrka och hem kan hjälpa barnen till ett livslångt lärjungaskap.

Men för att gå tillbaka till att reflektera över söndagsskolan: Nyström menar att det viktigaste är att ge barnen utrymme för att möta Gud, inte söndagsskolans namn, form eller metoder. Det håller jag helt med om. Däremot är det ett misstag att tona ner betydelsen av kunskap på det sätt som Nyström gör.

Biskop Sören Dalevi menade i Dagens dokument att den bristande kunskapen om Bibeln hos yngre generationer är en ödesfråga för kyrkan. Ändå väljer Nyström att inte betona kunskap utan upplevelser. Jag tror att vi behöver ge barnen mer i söndagsskolan, både kunskap och upplevelser, inte mindre.

Den norske forskaren Erling Birkedahl har i sina studier om vad som får unga att stanna kvar i tron sett att unga behöver gemenskap med andra kristna, de behöver få erfara Gud och de behöver intellektuellt få utmanas och förkovra sig. Alla tre bitarna behövs, annars är risken stor att tron faller isär. Det är till och med så att om det varit tonvikt på det kognitiva men brustit i det sociala och emotionella är det större chans att bli kvar i tron än om det kognitiva brustit. Inte för att det är kunskap som gör mig kristen, men för att kunskapen skapar möjligheter för möten med Jesus och hjälper mig att förstå min egen tro och andras.

Det är vidare inte farligt med lärande eller fult att kalla saker skola. Att tänka att barnen inte ska behöva gå i skolan på söndagar är en snedvriden bild av vad vi människor är skapade till. Lärande är positivt – det är en del av vårt skapelseuppdrag att utforska och lära oss mer om jorden, oss själva och Gud.

Boktips – Ni är mina vänner

Ni är mina vänner – En andaktsbok för barn av Sofia Häggmyr, Bornelings, 2022, 135 s.

Den här recensionen publicerades först i Dagen. Det är kanske inte en bok jag rekommenderar att läsa för barn, men för oss som är föräldrar och barnledare väcker den intressanta frågor, som “Vad förmedlar vi till barn att kristen tro går ut på?” och “Gör jag gott för att jag är en kristen eller för att bli en kristen?”

Jesus säger i sitt avskedstal “Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.” (Joh 15:12-14). Detta har inspirerat Sofia Häggmyr till titeln på hennes debutbok “Ni är mina vänner” som innehåller 20 andakter på temat vänskap.

Andakterna passar barn i låg- och mellanstadieåldern och är tänkta som ett stöd för den som håller i andakter. Läsaren möter barn som ställs inför dilemman och får se hur de löser dessa. Upplägget med bibelvers, betraktelse på 3-4 sidor med fotoillustration och bön fungerar bra. Vissa foton, som en mataffär med utländska matvaror, tyder på enkla lösningar snarare än att hitta helt rätt foto, och skapar distans. Berättelserna är levande och väcker empati och de belyser bibelverserna bra.

När man ska tillämpa Bibelns sanningar för barn är det lätt att hamna i moralism där kristen tro går ut på att vara snäll. Just där landar Häggmyr. Berättelserna och bönerna präglas av morallära snarare än av evangeliet. Förlåtelse mellan människor lyfts fram på ett bra sätt, däremot saknas perspektivet av människans behov av förlåtelse från Gud. I stället framförs att Gud tar hand om mig även när jag gör fel och hjälper mig att göra rätt. I en andakt står det “att Gud inte bryr sig så mycket om vad vi gjort utan att han mer bryr sig om vad vi ska göra sen” (s 48).

Häggmyr tycks ha missat poängen med den vänskap som Jesus beskriver i Johannesevangeliet, kapitel 15. Gud bryr sig i allra högsta grad om att vi har gjort fel, det är just därför han av kärlek lät Jesus ge sitt liv för att vi åter skulle kunna bli vänner med Gud. Vänskapen mellan människor blir bara ett utanpåverk om vi inte tar emot Jesus vänskap – syndernas förlåtelse genom hans död och uppståndelse.

Boktips – Pig and the Accidental OINK!

Pig and the Accidental OINK! av J.D. Camorlinga, Picture Book Apologetics, 2013, 28 s.

I ”Pig and the Accidental OINK!” får läsaren följa med James och Ruth när de leker ute, njuter av och tackar Gud för hans skapelse. En dag träffar de en gris som surar i en lerpöl och krasst säger ”Ni tror väl inte på riktigt att Gud har skapat allting?” Grisen förklarar att allt bara kommit till av en slump. Ena stunden fanns inte universum och sedan NÖFF! fanns det bara där. James och Ruth vet inte hur de ska svara grisen och går modfällda hem. På kvällen frågar de sin pappa om det är dumt att tro på Gud. Pappa börjar förklara och läsaren får tillsammans med James och Ruth en pedagogisk förklaring av Kalams gudsargument.

Camorlinga använder sig av en enkel ramberättelse för att förklara varför allt som börjar existera måste ha en orsak. Språket är enkelt, det är lätt för barn i förskole- och lågstadieåldern att identifiera sig med huvudpersonerna i boken och läsaren får en dubbel genomgång av gudsargumentet genom att pappan först förklarar för barnen och barnen sedan för grisen. Boken finns tyvärr inte på svenska och titelns poäng ”OINK! så fanns plötsligt bara allt” klingar inte lika väl med ett svenskt NÖFF! Eftersom berättelsen bygger på grisens medverkan i text och bild skulle den vara knepig att direktöversätta.

På de sista sidorna i boken finns tips på övningar och samtalsfrågor. Det finns också en text till föräldrar med lite mer fakta och råd om hur man kan använda boken. Så länge boken bara finns på engelska tänker jag att den ändå är värdefull för familjer i Sverige att använda som stöd för hur man kan prata om argument för Guds existens med barn. Sedan tror jag att en översättning eller författande av liknande böcker på svenska är viktigt att ta tag i framöver!

Sida vid sida – kyrka och hem

Du har nog inte missat att jag tycker om apologetik och brinner för att hjälpa barn att tänka igenom sin kristna tro. Därför blev jag väldigt glad när Pingst ung bjöd in mig till att medverka i ett av deras avsnitt i projektet Sida vid sida. Sida vid sida är en resurs som vill utrusta församlingar att kunna möta och leda föräldrar i deras viktiga uppdrag. Det finns inspelade föreläsningar om olika ämnen och samtalsfrågor som man kan använda efter man har tittat. En fantastisk möjlighet för er som församling att fylla föräldrasamlingar med meningsfullt innehåll!

Avsnittet jag medverkar i handlar om hur vi kan prata apologetik med våra barn. Här finns samtalsfrågorna. Håll till godo och sprid vidare!

Jag är så tacksam för att får jobba med inspiration för ledare och föräldrar i min tjänst i ELM Syd!

ELU:s sommarpratare 2022

I somras fick jag förmånen att sommarprata för ELU (Evangelisk Luthersk Ungdom). I podden ELU-arkivet hittar du mitt och andras sommarprat. Det finns också på ELU:s hemsida. I mitt sommarprat får ni träffa mig under ett antal olika tillfällen i livet där Bibeln på olika sätt betytt mycket för mig. Det är en berättelse för hela livet
inte bara sommaren, så varsågod att lyssna! Så här börjar det:

– Sofia, glöm inte krucifixet.

Visiret skavde och munskyddet gjorde inandningsluften kvav. Jag hade näst intill undrat om pappa förstod att det var jag som var där, och inte en av mina systrar. Jag var där tillsammans med min ene storebror. Det var mest min bror som pratat. Han är så bra på det. Att prata på om olika saker som hänt, ställa frågor och lyssna. Pappa var trött, orkade inte prata så mycket, men var ändå så klar över vad som hände. De sista orden han sa till mig hade en mycket praktisk betydelse. Glöm inte krucifixet – träkorset som pappa snickrat ihop och jesusdockan som mamma sytt – det som pappa använt i sitt arbete och som jag fått ta över – det skulle stå på pappas kista. Jag fick inte glömma att ta med det från Stockholm till Kinna. Men orden hade också en så mycket djupare betydelse.

– Nej, pappa, jag glömmer inte krucifixet!

Jag heter Sofia Ödman och det här är mitt sommarprat.

Ni ska få följa med och träffa mig vid några olika tillfällen i mitt liv, baserat på ett antal bibelställen som i den situationen betytt mycket för mig. Det är några av de ställen som påverkat mig mycket, kanske mest, men det är inte en heltäckande bild av mig eller min upplevelse av Bibeln/mina vandring med Gud. Musiken jag valt är på samma sätt låtar som betytt mycket för mig och som jag ser bär spår av Skaparen och hans relation till oss människor. Bibeln är en helhet, en stor berättelse där Jesus är huvudpersonen, inte jag. Gud har valt att tala till oss genom sitt ord. Han är avsändare och det finns ett tydligt budskap. Bibeln möter mig och dig i våra liv och olika sammanhang och verser får betyda något extra för oss ibland. Mitt sommarprat handlar om några av min personliga möten med bibelordet. Jag hoppas det ska kunna inspirera dig till att möta Jesus i bibelordet, att brottas, tröstas, uppmuntras och glädjas i det.

Här kan du lyssna på musiken från mitt program.

Boktips – Chatta med Gud

Chatta med Gud – En upplevelsebok för dina böner av Sherri & Bob Uhrig, översättning Per Bolling, Skandinaviska Bokförlaget, 2021, 120 s.

Både för egen del och tillsammans med mina barn har jag ofta lättare att hitta tid och sätt för att läsa Bibeln än att be. Jag kan tycka att det är en utmaning som förälder att hjälpa mina barn att växa i bönen, att våga be högt, uttrycka sig på olika sätt, att tillbe, lyssna till och vila i Gud. Därför är det uppskattat med en bok som ”Chatta med Gud”. Det är ett interaktivt ringpärmsbundet häfte som efter att ett barn använt det antagligen ser helt annorlunda ut än från början. Häftet inbjuder att be på många olika sätt – färglägga, pynta, riva, klippa, klistra och mycket mer. Så om du ger detta häfte till ditt barn – förvänta dig tuggade sidor, inklistrade dammtussar och hemliga böner i miniskrift.

Författarna förklara på ett jordnära sätt vad bön är och Gud kommer nära barnens liv samtidigt som han får förbli helig. Ett syfte med boken är att föra barns hjärtan närmare Guds hjärta och de kreativa inslagen tillsammans med god bibelförankring skapar bra förutsättningar för det. Förutom teman som att be utifrån skapelsedagarna eller våra fem sinnen, finns det en god balans mellan att uttrycka tillbedjan, tacksägelse, förlåtelse, bön för andra och för sig själv. Jag kan sakna att Fader vår, den bön som Jesus själv lärt oss inte tas upp, även om mycket av böneidéerna är i samma anda som den.

Boken går att använda tillsammans i familjen, men allra bäst tror jag det blir om ett barn har den som sin personliga bönbok. Den passar för barn som kan läsa, tycker om lite tokiga idéer och är kreativa. Förutom en bibel behöver man ha lite olika saker tillhands som finns listat i början. Jag blir uppmuntrad av boken och tänker att sommarlovet kan vara ett bra tillfälle för min nioåring att prova den.

Boktips – Andakter vid köksbordet

Andakter vid köksbordet – 52 veckor för hela familjen av Emmalill Hector och Jeanette Ingemarson, Sjöbergs förlag, 2022, 127 s.

Den här recensionen publicerades först i Dagen.

Hur många känslor kan uppstå vid köksbordet under ett år? I en ny andaktsbok för familjer tar Emmalill Hector och Jeanette Ingemarson fasta på den mängd av känslor vi människor har, att vi behöver sätta ord på dem, relatera dem till Gud och hantera dem i relation till varandra.

I 52 andakter om var sin känsla hjälper författarna på ett pedagogiskt och lättillgängligt sätt familjer att ha andakt mitt i vardagen. Boken låter alla små nyanser av känslor rymmas. Vad är det för skillnad på förundrad, peppad och nöjd? Hur pratar vi om svåra känslor som besviken, ångerfull och skam?

Varje andakt har en huvudrätt: ett bibelord, en förklarande text, ett rim, samtalsfrågor och en bön. Detta gör familjen vid ett tillfälle. Ett par dagar senare är det dags för mellanmålet som är en mer praktisk utmaning. Till sist kommer desserten som är en utvärdering av hur utmaningen kändes. Andakterna är väl anpassade till hur länge en barnfamilj kan fokusera mitt emellan middag och kvällssysslor och jag uppskattar att andakten kan följa med vidare under veckan.

Det är svårt att veta om andakterna hjälper oss att prata om känslor för att kunna leda våra känslor, eller om vi snarare blir ledd av känslorna. Det finns en fara i detta, som jag tror hade varit bra att belysa mer i andakterna. Trots bibelord och ett tydligt fokus på bön kan jag även fundera på om boken hjälper oss att lära känna Gud mer, vilket jag tänker är ett kriterium för en andaktsbok, eller om jag mest lär känna mig själv. Samtalsfrågorna handlar oftare om mig än om Gud och texterna fördjupar snarare känslorna än bibelorden.

Med det sagt är det en glädje med initiativ som hjälper familjer att hitta stunder tillsammans då de får samtala, läsa Bibeln, be och tjäna tillsammans. Här har författarna gjort ett gott jobb och deras vision att familjer ska kunna prata och dela tron i hemmet delar jag fullt ut.

Boktips – Förälderns guide till Gud

Förälderns guide till Gud – kristen tro bland blöjbyten och tvätthögar av Anna Runesson, illustrationer av Per Gyllenör, Libris, 2022, 200 s.

Den här recensionen publicerades först i Dagen.

Livet som småbarnsförälder får i Anna Runessons andaktsbok hjälpa till att förmedla vad kristen tro är. Utan stora krav på tid eller koncentration erbjuder den välskrivna boken en paus i vardagen. Bibelversen i början och psalmversen i slutet av varje andakt är en bra ram. Andakterna återspeglar kyrkoåret, trosbekännelsen och centrala ord som synd, frälsning och helgelse. Jag uppskattar att varje andakt har två rubriker – en mer teologisk och en mer vardaglig.

Bibeln bör vara utgångspunkten i en andaktsbok och även om bibelorden ibland är tagna ur sina sammanhang fungerar de väl till texterna. För den som är hemma i den svenska evangelieboken fördjupas bibelorden ännu mer. Psalmverserna är en skatt och kunde mer explicit uppmuntrats att användas som böner.

I sin presentation av kristen tro och Gud får boken en slagsida åt befrielseteologi. Jesus är mer vår förebild och befriare från den trasighet som drabbat oss, snarare än vår Herre och frälsare från den synd vi är skyldiga till. Kristen tro tenderar därmed att framstå som moralistisk; vi ska göra gott för att uppnå en rättvis värld. Det finns också ett drag av universalism och en förenkling av olikheterna mellan olika livsåskådningar.

Sist i boken finns en ordbok i “kyrkiska”. Tanken är fantastisk, men listan hade behövt en noggrannare granskning. Missar som att Kristus skulle betyda “Herre” på grekiska (det betyder “den smorde”) och beskrivningen av att kristna på pingstdagen firar att vi är olika (snarare än den helige Ande) får mig att bli mer kritisk till annat i boken.

I andakten om tvivel tar författaren upp att det råder samstämmighet bland historieforskare att Jesus har funnits. Det är gott att kristen tro på det sättet förankras i historien, precis som den genom Runessons bok får ta plats i vardagsbestyren som småbarnsförälder.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Barnpedagogen

Tema av Anders NorenUpp ↑